fredag 14 april 2017

Övervärderad börs? Vad göra?

Först är det inte ens klart att börsen är övervärderad. Om räntorna förblir ganska låga under de kommande åren verkar många sektorer rimligt prissatta: fastigheter och bank (då bör de inte få större kreditförluster) till exempel. Castellum (största fastighetsbolaget i Sverige) handlas till under 10 ggr driftnettot och kring substans, Nordea (största banken) handlas till P/e 11 och 1.3ggr eget kapital. Dessutom handlas Hennes & Mauritz relativt  lågt (se tabell nedan) men har också nya utmaningar för sin affärsmodell. 




Men det finns också många tecken tecken på övervärderad börs (Alla siffror från Reuters). Flera investmentbolag handlas med premier på substans (se tidigare inlägg i år men både Creades och Öresund handlas till ca 20% premie); många verkstadsbolag har stora förväntningar på vinsttillväxt (se några nedan i tabell); flera mindre fina kvalitetsbolag har höga värderingar som t ex Cellavision P/e ca 60, Vitrolife P/e 54;  eller bolag som Lagercrantz och Indutrade till till P/e 23 - 24 och slutligen handlas Holmen till 1.4ggr boken och P/e 21 och SCA till 4.7 ggr tangible bok och P/e 35 och (trots att båda skogsbolagen har en ROE en bra bit under 10, men potentiella strukturaffärer har drivit upp priset på båda - speciellt SCA).Dessutom är det ett stort intresse för börsen just nu i sociala medier och i media i allmänhet, detta bruka komma efter en lång uppgång. 

Men man kanske inte skall äga dyra Alfa Laval, men däremot kanske det finns attraktivt prissatta bolag även efter 7 - 8 års börsuppgång (med några mindre hickups). Man kanske fortfarande kan hitta intressanta bolag i Sverige (eller i Europa)?

Ett bolag som H&M är antagligen köpvärt även om ny svårare konkurrenssituation. Jag/vi har ökat i H&M i dagarna - första gången inköp/ökning sedan den större (för oss) initialinvesteringen på fru Riskminimerarens inrådan 2005 (har dock minskat en gång för några år sedan när värderingen var lite ansträngd på uppsidan). Tabellen nedan gör att jag inte blir sugen på verkstad, men H&M verkar mycket mer intressant. Man ökar försäljningen, men till sjunkande marginaler. Kan man stabilisera marginalen på dessa nivåer och fortsätta öka försäljningen ser det intressant ut. (Kan man förbättra marginalerna något också finns ytterligare hävstång). Aktieanalytikern Mattias Eriksson har skrivit intressant på sin blogg om H&M. 

Bolag
P/E
P/S
Vinst tillväxt TTM
ROE
P/Cash Flow TTM
Utdelning
Atlas Copco
28.3
3.7
17%
27%
21
2%
Alfa
Laval
32.1
2.1
-40.4%
11.9
18.3
2.4%
Assa Abloy
31.3
2.8
-13.89%
14.9
24
1.6%
Hennes & Mauritz
19.6
1.65
-6.4%
30.2
12
4.45%

                                                                             Källa: Reuters 14 April 2017

Många förespråkar sektorrotation (speciellt de som tjänar på courtage) till trygga hamnar som medicinteknik, läkemedel och utilities i tider av högt värderad börs. Men t ex Fortum känns inte så trygg (Ryssland och kärnkraft) även om stor kassa, Getinge har stora skulder och stor goodwill, Elekta verkar alltid högt värderat i förhållande till vinster och vem kan egentligen på riktigt förstå ett läkemedelbolag som Astra Zeneca - och avgöra om det är undervärderat eller inte?

Andra börjar att försöka korta vissa bolag eller hela börsen med instrument som t ex  XACT Bear. Men det är mycket svårt att tajma rätt. Jag har tidigare skrivit lite om det här. 

Ett dyrt sätt att skydda sina tillgångar är hedgefonder. De tar först en årlig avgift och sedan vanligtvis 20% av överavkastningen på ett av dem valt index. Över tid blir det väldigt ofta inte så bra. Och dyrt. Men vi ägde Brummer Helios från 2004 till hösten 2008. Och den fonden avkastade faktiskt nästan ca 10% om året - något som väldigt få av hedgefonderna gör. Och det var genom att lösa in den som vi fick loss kapital att köpa aktier närmast i botten av finanskrisen (kassan vi hade innan förbrukades alldeles för tidigt när priserna på aktier började falla; via försäljningen av Helios dubblade vi t ex i Industrivärden till ca 42 kr i början av 2009.) Men nu äger vi inga hedgefonder. Om man tittar hur de har utvecklats under större sättningar klarar få detta, i vart fall inte inte om de samtidigt har en rimlig avkastning under uppgångar. Vi avstår.

Med negativ ränta från Riskbanken blir korta räntefonder inte så intressanta. Men om de korta räntorna börjar stiga kan fonder som Robur Penningmarknad (ingen avgift), och Lannebo räntefond Sverige (0.1% avgift) vara något. Långa obligationer verkar inte vara attraktivt och är därför inget alternativ idag. Någon som har en annan uppfattning? 

Slutligen har vi att eventuellt öka på kassan. Det har jag/vi gjort. I den långa portföljen har vi haft mellan 0 - 20% kassa under det dryga decennium vi haft den portföljen. Idag är kassaandelen närmre 20 % än 0 %. 

I våran korta portfölj har vi alltid en större kassa men den har också ökats upp något på sistone.  Dessutom har denna portfölj ändrat inriktning under åren. Den var mer av en sorts "investeringsexperimentverkstad" förut; deep value, net-nets, special situations etc. Här görs generellt mer affärer (och de redovisas generellt inte här på bloggen). Men det har kommit att bli allt mer av rimligt eller lågt prissatta mindre kvalitetsbolag istället (ofta familjekontrollerade). Och ofta behålls dessa om de utvecklas väl. En lång portfölj för mindre bra bolag uppblandat med några av ovan nämnda andra typer av investeringar. Men vid en större sättning i marknaden kan dock andelen deep value t ex komma att öka. Vi är pragmatiska. 

Detta är skrivit på Långfredagen - och jag/vi är huvudsakligen långsiktiga. Detta innebär att vår Långa portfölj, som handlas kring ATH i påsktider, kommer att åka med börsen ner om vi får en större börsnedgång de kommande åren. Det kan t ex bli 25-30% ner från dessa nivåer. Jag vet inte när. Vet inte heller omfattningen. Och jag/vi vet inget bra sätt att skydda sig heller. Det minst dåliga är ha lite kassa och öka i bra bolag när priserna har kommit ner (och återinvestera utdelningar till lägre värderingar). Ibland kommer portföljvärdet att minska rejält om man har långsiktiga aktieportföljer. That's life. 

Men om man inte har en större exponering mot marknaden över tid missar man många kraftiga uppgångar också.

Glad Påsk!

fredag 3 mars 2017

Om att äga aktier långsiktigt - eller t o m för alltid?

Hittade mina gamla föreläsningsanteckningar från när jag läste nationalekonomi i början av 1990-talet. Bland materialet låg en tabell över Svenska storföretag 1990 (Källa: Sveriges största företag 1991/1992). Till vänster i tabellen nedan bolagens namn, i mitten deras årsomsättning 1990 i Miljarder svenska kronor och till höger andelen anställda utanför Sverige (i procent). Listan innehåller en del överraskningar för mig. Minnet är kort.



Bolag
Oms mdr kr
% utlandsanstallda
Volvo
83
30
Electrolux
82
82
Stora Kopparberg
62
68
Kooperativa forbundet
58
-
ABB (Sv)
48
30
Ericsson
46
60
ICA
41
-
Skanska
37
13
Procordia
32
35
Axel Johnson AB
32
-
SAS
32
73
Televerket
31
-
SCA
31
65
SAAB-Scania
31
30



Veckans Affärer har föredömligt sammanställt Sveriges 500 största företag (också baserat på omsättning) 2016 i denna artikel. Jag har tagit mig friheten att göra ett screenshot på de största 10 bolagen från den listan för att kunna jämföra med listan ovan för 1990.


Som ni ser är det ganska stor skillnad på dessa tabeller. Världen förändras. Men inte i allt. Volvo har kvar sin position i toppen; detta till trots att Volvo Cars var en del av "Stor Volvo" fram till 1999 när Ford köpte ut dem. Volvo Cars är nu femma på listan på egna meriter. SCA och Skanska finns på liknade plats i tabellerna. Men notera hur mycket omsättningen har ökat i nominella tal (alltså inte inflationsjusterat): SCA från 31 miljarder 1990 till 115 Mdr 2016. Volvo från 83 Mdr till 317 Mdr. Ett bolag med problem idag som Ericsson, har faktiskt ökat sin omsättning från knappt 50 Mdr till ca 250 Mdr. De har alltså femdubblat sin omsättning på drygt 25 år. Ganska imponerande. Tyvärr har vinsterna inte hängt med ibland...som just nu...

Det är också intressant att se ovan hur relativt få av bolagen som var fullt ut internationaliserade på listan från 1990. Men det är ett annat inlägg.

Men vad har nu detta att göra med långsiktigt aktieägande? Det är ingen direkt hemlighet att jag är en stor fan av Warren Buffett och Charlie Munger. De har alltmer koncentrerat sig på wonderful companies inköpta till fair prices. Att hitta bolag som de kan äga forever. Exempel är t ex Heinz och Coca-Cola. Och om man ser Berkshires utveckling så är det tydligt att det är bra att vara långsiktig. Men forever?  Ibland sker paradigmskiften, teknikskiften och nya duktiga konkurrenter kommer till med nya affärsmodeller i branscher man äger bolag i. Ibland kanske också i branscher som man inte ens tänkte skulle bli påverkade i så stor utsträckning av t ex digitaliseringen. Även om B&M har för alltid som sitt ideal i sin längd på sina investeringar i stora kvalitetsbolag - så har de faktiskt lämnat branscher och bolag som är utsatta för dessa omfattande förändringar. De gjorde en av sina största investeringar utanför Nordamerika i brittiska Tesco. Men lämnade dem helt några år senare. De gick in i Walmart stort 2005. Men lämnade dem nu drygt 10 år senare. Retail har blivit en tuffare bransch. De gamla oligopolisterna som Tesco och Wal-Mart, dessutom marknadsledare inom dessa oligopol, är nu utsatta för ny konkurrens från bolag som e-handelstjärnan Amazon. Men också privatägda bolag, med delvis nya affärsmodeller, som konkurrerar med pris som Aldi och Lidl i Tescos fall.

Slutsatsen av detta. Om inte ens långriktighetens banerförare som Berkshire Hathaway hittar bolag att äga för alltid. Är det en bra premiss för investeringar? 

Om vi tittar på Berkshire Hathaways brev till sina aktieägare för 1990 och ser vilka som var deras största innehav så var det dessa:


Geico är nu helägt. Men Freddie Mac och Capital Cities/ABC finns inte i Berkshires börsnoterade portfölj idag. Washington Post (då Graham Holdings eftersom Jeff Bezos köpte tidningen Washington Post 2013) såldes 2014 efter att ha funnits i över 40 år Berkshires portfölj, det är inte forever - men det är långsiktigt! Coca-Cola och banken Wells Fargo ligger dock kvar som stora centrala innehav idag.

Jag tror att man skall vara långsiktig. Om man hittar bra bolag skall man ligga kvar. Men ibland förändras spelplanen. Och kan man behöva tänka över en långsiktig investering. Freddie Mac hade inte varit kul att sitta med i finanskrisen när den amerikanska bostadsmarknaden föll på nationell basis. Om man säger så. Och Capital Cites/ABC är nu en del av Disney. Men de delar som är ABC TV-bolag i detta mediebolag har nog det tufft nu i dessa Netflix and You Tube-tider.   

Ibland kan också värderingar skena iväg så att ett innehav inte kan rationellt motiveras givet värdet på bolaget i förhållande aktiekursen. Coca-Cola hade ett P/e tal på 48 under 1998 och kring 50 under 1999. Om ni tittar på grafen nedan så ser ni att det tog flera år för Coca-Cola att växa in i den värderingen. Mer än 10 år. Det var faktiskt en usel investering under flera år om inköpt vid millenieskiftet. Berkshire köpte dock aktierna på 1980-talet till en mycket bättre kurs innan bolaget fullt ut internationaliserats. Totalt har de varit en fantastisk investering för dem.




Skulle Berkshire ha sålt Coco-Cola vid millenieskiftet? Antagligen. Även om det är svårt att sälja 10% av ett jättebolag. Och sedan köpa tillbaka. Men vi småsparare har inte dessa problem.

Men hur mycket övervärderade skall ett bolag vara på börsen för att man skall sälja? Det är svårt att säga. Men ett moget stort bolag som Coca-Cola till P/e 50 är nog ett bra exempel. Ericsson värderades till än högre P/e tal i Stockholm vid ungefär samma tid. Ibland blir bra bolag lite för hypade på börsen. 

Detta var en del funderingar kring långsiktigt ägande. Jag tror verkligen på att var långsiktig. Men världen förändras. Bolag köps upp, slås samman eller hamnar i en mycket mer utmanande kontext. Ibland måste man vara redo att lämna sina långsiktiga investeringar.

Vad tycker ni? Hur länge skall man behålla? När skall man sälja? Skall man sälja allt av ett innehav? Eller bara delar? Och när skall man köpa tillbaka? 



torsdag 2 mars 2017

Om substanspremie för investmentbolag

Under drygt tio års tid har jag byggt min långa aktieportfölj på investmentbolagens grund. Berkshire Hathaway och senare Fairfax Financials har varit de udda utländska investmentbolagsliknande fåglarna (kanske skall Sampo t o m räknas some ett investmentbolag?) Detta i en portfölj full av svenska investmentbolag som bl a Investor, Kinnevik, Industrivärden, Öresund och Latour.

Mitt mest lästa inlägg (nästan 12000 sidvisningar) här på bloggen ger tio skäl till varför man skall äga en korg investmentbolag.  Förklaringen till att min långa portfölj med stor sannolikhet har slagit index (var slarvig i början med statistik och plattformarna för handel förut gjorde inte detta enklare) under detta dryga decennium är enkel. Flera av dessa investmentbolag har överpresterat. Bolag som Kinnevik, Latour, Öresund och Investor har gått mycket bra under denna tidsperiod. På lite kortare sikt, några år, har t ex Bure Equity, Svolder och Traction gått som tåget.

Under detta dryga decennium har många av dessa investmentbolag, speciellt de som också är maktbolag (bolag som t ex Industrivärden som genom röststarka A-aktier kontrollerar bl a SCA och Skanska) handlats till stor substansrabatt. Ibland har man kunnat köpa Investor och Kinnevik till 30 - 40% substansrabatt (Se graf för Kinnevik nedan) . Om man gjort så har man fått fina värden, men också fina utdelningar eftersom utdelningen blir högre på en knippe börsbolag som handlas till substansrabatt, ceteris paribus.




Men på sistone har den världen jag känner till blivit smått galen. Många av "mina" investmentbolag har de sista året enligt mina beräkningar handlats till substanspremie.

I fallet Öresund tycker jag att en viss substanspremie är befogad. Förutom Fabege (kanske bland de bäst positionerade fastighetsbolagen i västvärlden) och Bilia (otroligt välskött, på väg in i bl a Tyskland)  är Qviberg et al helt rationella och osentimentala i sin portfölj. De har en makalös timing och "känsla" - naturligtvis också baserat på logik -  för att gå in i bolag och låta dem vara där lagom länge, för att sedan minska efter fantastisk värdeutveckling - och sedan ibland helt lämna. Jag var aktieägare redan innan finanskrisen och Öresunds gamla årsredovisningar är en fröjd att läsa. Mats Qviberg är nog Sveriges bästa stockpicker -  och allltid med balans mellan olika typer av bolag och till låg/rimlig risk. Titta t ex på Öresund mot OMX den senaste treårsperioden, de har gått mycket bra:

 

Men förutom Öresund tycker jag inte att något svenska investmentbolag skall handlas till premie. Dock tycker jag att Qvibergpremien är för hög just nu.

Det är dock realistiskt att några av investmentbolagen kan handlas kring sin substans. Latour har t ex en stor fin helägd rörelse, man kan alltså inte kopiera det bolaget genom att köpa aktier via börsen, och värderingen på denna onoterade del är nog i underkant. Sätter man samman Assa, Fagerhult, Tomra etc med den onoterade rörelsen får man en attraktiv mix av högavkastande bolag. Att Latour handlas kring substans känns rimligt givet hur de bra de presterat de sista 10 - 15 - 20 åren.

De maktbolag för olika sfärer, som är gifta med en del av sina bolag, har idag fortfarande viss rabatt, men den är mindre än den varit:
Industrivärden (SHB/Sandvik/Volvo/SCA/Ericsson)
Kinnevik (Tele2/Zalando/MTG/Millicom) - de har varit mer otrogna med sina kärninnehav och nya har tillkommit
Investor (SEB/ABB/Atlas/Astra/Ericsson)

Men följande bolag handlas (förutom Öresund) idag eller har handlats nyligen med premie:
A) Melker Schörling (MSAB)
B) Traction
C) Bure Equity
D) Svolder
E) Creades
F) Lundbergs 

A) Givet att Melker dragit sig tillbaka (han har varit enastående framgångsrik) och Ola R potentiellt hamnat i klammeri med rättvisan, skall detta bolag handlas med premie? Hexagon dominerar en portfölj som faktiskt kan köpas över börsen.

B) Jag beundrar Stillströms. Men de är försiktiga och har drygt en 1/3 av tillgångar i korta placeringar/räntepapper/likvida medel. En del fina mindre innehav. Men skall de verkligen handlas med premie givet den stora kassan? Visst, vissa bolag är helägda och kanske blygsamt värderade på balansräkningen. Men...

C) Bure har gjort det fantastiskt som har varit med och tagit fram Vitrolife och Mycronic till vad de är idag. Men dessa bolag är högt värderade. T o m mycket högt?  Och de utgör en mycket stor del av portföljen. I dagsläget liten rabatt i Bure. Men en del mindre innehav inte så imponerande, i vart fall inte just nu. Kanske kan bli? Men räcker det för att göra bolaget intressant?

D) Svolder har jag ägt länge. De var länge ok och kanske inte mer, men gav exponering mot stabila små och medelstora bolag till viss rabatt. Men sedan Öresund började köpa in sig har de haft en makalös utveckling. Och de har t o m gått bättre än Öresund. Bl a Troax, Garo, SAAB och Boule D. har gått fantastiskt. Men premie på Svolder? Historiskt har jag aldrig varit med om detta.

E) Creades har en del mindre intressanta innehav. Men stora delar av portföljen ligger i ett skyhögt värderat Avanza och turnaroundorienterade Lindab. Tveksamt om det skall vara premie på detta. Även om Hagströmer är en bra entreprenör.

F) Slutligen Lundbergs. Visst, den helägda fastighetsrörelsen har kanske varit blygsamt värderad. Men har också befunnit sig i den bästa av världar. Och bolaget har många fina innehav. Men Hufvudstaden och Holmen, tillsammans ca 1/3 av portföljen, är enligt min mening skyhögt värderade. Skall det verkligen vara premie för ett bolag som Lundbergs med mestadels stora börsnoterade bolag?

Varför handlas många av dessa bolag med premie nu? Är vi i slutet av en lång positiv mångårig börs-cykel som skapat dessa värderingar? Många av dessa bolag är stabila och är i in lågräntemiljö mycket attraktiva att handla med hävstång? Spelar nya ETFer/Fonder som äger investmentbolag en roll?

Är det rimligt med premie för dessa bolag? Delar ni min åsikt att Öresund sticker ut här? Och att Latour kanske skall handlas kring sin substans?


tisdag 7 februari 2017

Vilken aktie har minst nersida? Om att minimera risker

Nästan all rapportering i ekonomimedia om placeringar, investeringar (eller ren spekulation) handlar om potentialen - hur mycket uppsida det kan finnas i en viss fond eller en aktie. Alternativt: Här är fonderna/aktierna du skulle ha haft 2016 för att ha maxat din avkastning. Ni har säkert läst på börssnack, forum eller för den delen vissa twitter-diskussioner; ett visst bolag kan vara en potentiell kursdubblare, femdubblare eller t o m kunna bli en tiotaggare. Oftast med en väldigt kort tidshorisont.  Kommentarer till en aktie som står i 1.70SEK i Augusti kan vara: "När X och Y händer - som en massa indikationer tyder på/"kunniga" om bolaget visar - får vi norr om 10kr innan jul. Let the winners riiiideeeee" (ibland lite mer ödmjukt: "om X och Y", "som vissa källor hävdar" och "kan vi kanske få 5kr till Jul")




Jag gillar också att ha en aktieportfölj som har möjligt att förränta min familjs sparade medel väl. Och jag gillar kursdubblare, femdubblare etc. Har inga problem med det. Dessa är några av de aktier jag har ägt lite mer än 10 år i någon form: Kinnevik, Investor och Fenix Outdoor. Utan utdelningar beaktade har Kinnevik nästan fyrdubblats, Investor (som jag har ägt lite längre, se graf nedan) sjufaldigats och Fenix Outdoor gett 13 gånger pengarna. Och detta är inte totalavkastningen utan bara kursvinsten. Tyvärr har jag sålt av stora delar av dessa innehav när jag funnit dem övervärderade (och i mindre utsträckning kommit tillbaka i aktierna) så jag har bara delvis varit med på t ex Fenixs fantastiska resa med något större belopp.




Jag har en lång tidshorisont (det innebär inte att jag är långsiktig i varje enskilt innehav, bara att min portfölj i sig själv är ett långsiktigt projekt). Men oftast behåller jag mina större innehav en lång tid. I vissa fall har jag inga planer på att lämna bolag som jag investerat i alls. Compounded interest gör jobbet om jag hittar bra bolag. Man måste inte ta hög risk för att få bra avkastning. Men man måste bara "ha gott sittfläsk", för att tala med Qviberg.  


Ganska regelbundet går jag dock igenom både min korta och min långa portfölj. Vad jag då är ute efter: Var finns den stora nedsidan? Jag ställer då frågor som dessa:

A) Bolagsrisk
Har nya risker tillkommit i mina innehavsbolag? Har risker som fanns tidigare nu ökat i bolagen? Betyder denna förändrade risk att aktien för detta bolag - min investering - har blivit osäkrare?

Det var därför jag till slut sålde Getinge efter nästan ett decennium i min portfölj. Den allt större goodwillposten från alla förvärv och de allt större långa skulderna av samma skäl ökade gradvis - år för år - risken i bolaget. Och när dessutom offentliga utgifter, bl a till sjukvård/vård/omsorg, blev mer restriktiva i många länder efter finanskrisen försämrades Getinges förmåga att ta betalt och få avsättning för sina produkter. Detta gjorde också att lågprisaktörer gjorde intrång på deras marknader. Och på toppen av detta kom FDA problemen i USA. Typisk bolagsrisk som blir aktierisk. Getinge-aktien är ner ca 35% sedan jag sålde. 

B) Aktievärderingsrisk
Finns det stor nersida i själva aktiekursen? Har Mr Market låtit värderingen dra iväg alldeles för högt? Har nyckeltalen blivit stratosfäriska? Det kan vara fantastiska bolag. Men ibland blir marknaden alldeles tossig i denna typ av bolag. Och då får vi stor multipelexpansion. Bolag av typen Fortnox, Vitrolife, Cellavision, Boule Diagnostics verkar alla vara fantastiska mindre bolag i sina nischer. Men frågan är om P/e 40 - 60 är rimligt? Om något negativt skulle hända dessa bolag, var hamnar vi då? Vad är nersidan?

Avanza som jag äger lite via investmentbolaget Creades har idag en hög värdering (källa Reuters 7 Feb):  P/e 30.6, P/S 10.6, P/Eget Kapital 9.3 och Pris/Kassaflöde (TTM) ca 30. Detta vore kanske ok om Avanza hade en fantastisk tillväxt.  Men försäljningen växer 6 - 7% årligen, och tidigare har vinsterna per aktie vuxit minst lika fort som detta. Men vinsterna växer inte så mycket längre. Faktum är att vinsterna sista året faktiskt minskat - 5% (TTM). Bolaget har alltså för närvarande sjunkande vinster (negativ vinstillväxt). Då blir denna värdering saftig. Och jag har minskat två gånger de sista åren i Creades, huvudsakligen p g a Avanzas värdering och dess stora del av portföljvärdet. 

C) Är jag diversifierad
I mitt fall oftast inget större problem. Jag har en diversifierad portfölj. Flera investmentbolag är tunga innehav. Har aktier på flera marknader även om Sverige och Norden dominerar. Och sätter man samman min korta med den långa portföljen blir det mycket stor diversifiering. Jag har en pragmatisk investeringsstil. Verkar en aktie vara "billig" i något hänseende (finns många anledningar) har jag inget problem att addera denna, antingen i den kortare portföljen eller i den långa. Risken i mitt fall är mer att inte hinna läsa alla rapporter och information om bolagen - inte att jag tar risk vad gäller för lite diversifiering. Jag äger antagligen aktier i för många bolag. Men jag hinner fördjupa mig i alla större investeringar. 

Målet är således att förvalta kapitalet på ett sätt där nedsidan skall vara så låg som möjligt. Att skydda mina besparingar mer än att försöka "maxa" min avkastning.




Men under stora börsras som 2008-09 åker man ner oavsett. Alla aktier går då ner. Men aktier som har rimligare värderingar, i utgångsläget, starka balansräkningar och mindre bolagsrisk går ner mindre. Om din portfölj går ner 32% under en stor nedgång, medan OMX index går ner 42%. Då har du gjort de riktigt bra. 

Värdeinvestering a la Graham et al är det bästa botemedlet jag har sett hittills vad gäller att beakta nedsidan. Rimliga/Låga värderingar och starka/sunda balansräkningar. 

Vilka/vilken aktie tycker ni har minst nersida just nu? Varför? Motivera gärna! Jag tänkte främst på Stockholmsbörsen, men bolag från andra marknader går bra också!

tisdag 31 januari 2017

Om teknikbolag, digitalisering och paradigmskiften

Avancerad teknik, speciellt potentiellt framtida sådan, är något som en riskminimerare generellt har undvikit som investerare (inspirerat av W Buffett's "circle of competence" resonemang). Men det tycks mig som om algoritmer, robotar, AI och digitalisering nu har gjort verkligt intrång även i bolag som jag traditionellt investerar i (mitt investeringsuniversum). I gårdagens bokslut märker man hur en logistikmästare i en globaliserad värld som H&M ser sin affärsmodell under attack från digitaliseringen. Min fru och jag har ägt H&M i vår långa portfölj i mer än i ett decennium. Ett bra innehav. Men bolaget har delvis hamnat i ett nytt paradigm och marginalerna har krympt. Denna slide från en IBM presentation (The Digital disruption has already happened) visar vad vi redan är 2016/2017:

Alibaba, Amazon och Zalando är nya giftiga konkurrenter för H&M. Och den konkurrensen har nog bara börjat. Det känns bra att ha ett lika stort innehav i Kinnevik (storägare i Zalando) som i H&M. Tyvärr är det lika svårt att räkna ut värdet på flera Kinneviksbolag som att förutse hur väl H&M kommer att tackla digitaliseringen. I paradigmskiften är det knepigt att göra prognoser baserat på historiska data. Kanske kan man se vissa trender, Zalando ökar sin marginal år för år. Och eftersom H&M's marginal minskar år för år kommer gapet mellan dem kanske gradvis att försvinna? Denna artikel i VA visar på Zalandos ambitioner; drygt ett år gammal text - hur mycket av detta är redan uppnått? Det går fort i hockey, för att tala med Ekholm.


Två i media utskällda (av olika skäl) svenska högteknologiska bolag är Fingerprint Cards och Ericsson. Jag tänker inte här tala om aktien Fingerprint eller Ericsson, ej heller dess ägare.  Istället fokusera på dessa spjutspetbolags verksamhet med min ytliga kunskap. Denna färska artikel om Fingerprint är intressant. De levererar alltså ca 1 miljon sensorer om dagen; det känns inte som att bolaget och vad deras fantastiska ingenjörer åstadkommer får något större utrymme i t ex media. Hur många högteknologiska bolag har vi fått fram på OMX Large Cap de sista årtiondena?

Om ni tittar in på Fingerprint Cards utmärkta hemsida  kan ni se vilket typ av bolag detta är bl a genom att se vilken personal de söker:

Så som jag förstår det har Fingerprint ca 400 medarbetare just nu. Bolaget ät typiskt för den "FANG värld" vi lever i. Få men högutbildade (närmast en sorts akademisk elit) anställda i tekniskt/matematiskt avancerade bolag som har höga börsvärden och stark marknadsposition.


Ett annat bolag som har fått mycket negativ press är Ericsson. Det intressanta först är att Göteborgsföretaget Fingerprint skulle nog inte finnas utan Ericsson. Ericsson har drygt 100 000 anställda. De satsar enormt på forskning och utveckling. Enligt senaste årsredovisning 2015 har de investerat hela 165 Miljarder SEK på FoU de sista fem åren. Ericsson har drygt 39000 beviljade patent och hela 23700 anställda inom forskning och utveckling(årssed 2015) - en ganska stor del av den totala personalstyrkan. Här ser ni (nedan) bolagets strategi för patent och licensieringar, 2015 hade Ericsson hela 14.4 Miljarder i inkomster från patent/licensiering. Det är dock mindre för 2016 enligt nytt bokslut.

Den här artikeln förklarar skillnaden mellan 3G/4G/5G samt förklarar lite djupare vad 5G eventuellt kommer att bli (What a 5G network can do for you). Det är fantastiskt att Sverige har ett bolag som är med och leder denna utveckling. Och Ericssons ingenjörer har alltså lyckats få drygt 39000 patent genom Forskning och Utveckling under åren. En enastående prestation! 

Ericsson har dock blivit ordentligt tilltufsade av den kinesiska konkurrensen från ZTE och fr a Huawei (det sistnämnda uttalas "shaawej"). Deras intåg har gjort att det bara är Nokia et al och Ericsson kvar av de traditionella telekomspelarna. Det är detta som marknanden oroar sig för vad gäller Fingerprint, att spelare som kinesiska Goodix, taiwanesiska Egis technology, men kanske också amerikanska Synaptics och kanske fr a Qualcomm, samt norska Next och IDEX skall konkurrera ner dem.  

Nu undrar ni kanske vad har den första delen av detta inlägg att göra med den andra delen?

Min fru och jag har sedan länge haft investmentbolaget Latour i vår portfölj. Det håller på med saker jag i stort begriper; både i deras börsnoterade bolag och den helägda industrirörelsen. Största innehav är låsbolaget Assa Abloy som utgör ca 1/3 av Latours totala substans. Men Assas lås utvecklas allt mer i en "high tech riktning" - långt bortom de mekaniska låsen. Denna del av Assa Abloy (FutureLabAssa) håller på med i stort samma sak som Fingerprint Cards. Och Assa köpte ett biometribolag 2014. Detta innebär alltså att delar av de klassiska verkstadsbolaget Assa Abloy delvis har produkter (och gör F&U) som konkurrerar med ett bolag som Fingerprint Cards. 

Som riskminimerare har jag tradionellt gillat investmentbolag, storbanker, större försäkringsbolag, dagligvaruhandel och konsumentvarubolag. Alla dessa utmanas/omstöps nu delvis av digitalisering och annan high tech.  

Våra storbanker är i stor utsträcking IT-företag idag och utsätts för konkurrens från fintech- uppstickare som t ex Collector. Samma tendens finns i försäkringsbranschen där AI provas i Japan av ett försäkringsbolag. Tesco och ICA har numera konkurrens från Mathem.se men också alltmer av bolag som Amazon. 

Industrivärden och Investor, två tunga innehav i vår portfölj, äger bolag som redan känner av det tekniska paradigmskiftet. Hur kommer Sandvik att påverkas av 3D printing (vet att det jobbar lite med detta i Sandviken)? Hur kommer Volvo lastvagnar påverkas av ett självstyrande/automatiserat transportbilssystem? ABB är delvis en del av robotiserings och automationsvågen - kommer de gå vinnande ur denna eller kommer andra mer fokuserade konkurrenter att konkurrera ner dem? Hur kommer SEB och SHB klara digitaliseringen på längre sikt? 

Detta innebär för oss att det kanske kommer att bli svårare att hitta stabila långsiktiga investeringar. Vad tror ni - har jag överdrivit paradigmskiftet? Eller är detta bara början?





lördag 14 januari 2017

Om frihet, sparande, livsfilosofi och arbete

Av en slump lyssnade jag på Nordnets Sparpodden (har bara lyssnat några gånger förut även om jag gillar Peter Benson skarpt) och blev introducerad till bloggaren Onkel Toms stuga. Podden fick mig att tänka på hur min familj lever och vi delade både ålder, utbildningsnivå och familjesituation med denne bloggare. Jag följer inte livsstilsbloggare generellt sett. Men t ex Cornucopia, som jag följer till och från, har ju bytt livsstil till ett hus på landet och bl a egen odling av grönsaker med djur. Podd-avsnittet diskuterade också preppers (som byter till en mindre konsumistisk livsstil med egen producerad mat på landet utifall att katastrofen kommer så som jag förstår det), såväl som människor som har mer av ett sustainability/miljötänk. Men poddavsnittet avhandlade också val man gör som familj vad gäller köp av varor och tjänster. Och vad dessa kostar och vad vi får ut av dessa, samt vilket sparande detta skapar utrymme till. Men kanske fr a hur man på kort tid snabbt kan bli ekonomiskt oberoende - och eventuellt bli fri genom en lågkostnadslivsstil. Det som är bra med bloggen Onkel Toms Stuga är att den också handlar om livsfilosofi i vid mening och har ett ganska mångfacetterat angreppsätt som tilltatar mig. Här kommer mina initiala reflektioner kring dessa ämnen. Eventuellt leder detta till mer djupgående inlägg senare. Vi får se. (Nedan Reslow's - Tristans livsfilosofi)



Min familj är utlandssvenskar sedan 15 år. Vi har levt i Centraleuropa 1/3 och Östasien 2/3 av denna tid. Detta påverkar naturligtvis mina perspektiv på frihet, sparande, livsfilosofi och arbete.
  • Vi har "expat-inkomster" och "expat-utgifter". Ibland när min fru och jag båda har haft bra  utlandsjobb har vi haft en hög gemensam arbetsinkomst. Men vi har då också haft mycket höga kostnader för boende, transporter, barnomsorg, skola, service till hemmet etc. Men också nöjen/resor - vi har då unnat oss. Men ibland har vi bara haft en lön, vilket ett par år har lett till att vi har gått back ekonomiskt totalt sett. Det har varit en ekonomisk berg- och dalbana men vissa år har vi kunnat spara ganska mycket; detta har givit grundplåten till våra aktieinvesteringar. Detta skedde fr a innan barn och med ett barn (2002 - 2007) då vi båda jobbade i stort sett under hela perioden. Nu har vi tre barn och det leder till mycket högre kostnader för att t ex flyga hem från Asien och hälsa på släkt och vänner på jul/nyår. Men barn är (självklart) främst en tillgång och inte en börda eller kostnad.
  • Vi har spenderat mycket tid på ställen som många barnfamiljer i Sverige drömmer om göra långresor till eller t o m flytta till t ex Thailand/Indonesien/Vietnam/Cambodia/Australien. Men oftast kortare resor, som max ett par veckor, men totalt har vi under åren spenderat mycket tid i dessa länder och ofta på stränder vid kuster eller öar (vi har också tidigare i våra liv rest som backpackers i Östasien). Med lågprisflyg kostar det inte så mycket att resa i regionen. I mitt perspektiv, och detta är verkligen ingen generell sanning, romantiserar kanske många bloggare ett liv i Sydostasien. Visst kan man då och då få fantastiska upplevelser på en paradisö och göra roliga saker som att snorkla på ett rev i klart vatten. Men dessa länder (utom Australien förstås) är utvecklingsekonomier. Och ju mer man vet och förstår om dessa länders situation, dess människor, kultur och sammanhang blir perspektiven väldigt annorlunda. Om man bor en längre tid kryper denna verklighet närmre på; många människor med de lägre inkomsterna i utvecklingsekonomier möter ibland en ganska grym, hård verklighet där t ex en storm kan förstöra det enklare hus man kämpat för att bygga. Dessutom kostar skola, sjukvård, barnomsorg etc av kvalitet väldigt mycket i Sydostasien. Så de som verkar billigt på en semester till Khao Lak blir helt annorlunda om man skall få liknande standard som i Sverige på mycket av vad en familj behöver vad gäller service - men också materiell standard (kanske viktigare för boende för längre tidsperioder än man tror). 
  • Många svenskar underskattar nog också lite vad det innebär att leva i ett land med fyra årstider, tillgång till vacker natur och ren luft (och en fungerande demokrati, men det behandlar jag inte här). I Sverige kan man göra många - ofta billiga - vardagsäventyr som är svåra att göra om man t ex lever i en asiatisk storstad - en cykeltur, några timmar i pulkabacken, en promenad, plocka svamp i skogen, lite längskidor eller skridsko om vädergudarna tillåter, cykla utan en massa trafik, en kort kayaktur, ett bad i en sjö eller grilla i naturen. Många svenskar tycker nog att att den kalla mörka vintern är för lång. Men att hela tiden leva i ett tropiskt/subtropiskt klimat blir ansträngande på ett annat sätt. Och att som vi gjorde ett tag, att bo med små barn i Pekingföroreningarna skapade ångest - men gav också perspektiv. I Sverige är luften oftast frisk. Jag tror att alla klimat har sina för och nackdelar vad gäller livsstil. Att leva i en Asiatisk storstad kan vara väldigt givande men ibland kan du vara timmar från ren luft och natur. Att leva på en paradisö i tropikerna kan vara fantastiskt i en månad som avbrott mot livet i det mörka, kalla Sverige på vintern - men att hela tiden leva så är något helt annat. Eller ens leva så en hel period från November - Mars. I nationalekonomi finns det djupsinniga begreppet avtagande marginalnytta (En Mars chokladbit är god, men den fjortonde är något helt annat och ger mycket mindre tillfredställelse)Därför tror jag att variation, oavsett var man bor är centralt. 
  • Många bloggare verkar spara i aktier för att kunna lämna ekorrhjulet och sluta att vara löneslav - att bli fri. Många drömmer då om att kunna leva på passiva inkomster som t ex aktieutdelningar. Alternativt kunna pensionera sig tidigt med en bra ekonomisk standard. Kring detta tänker jag: pratar vi om frihet från eller frihet till. Man kan inte bara ha ett frihet från perspektiv. Då vet man bara hur man inte vill leva. Man måste mycket tydligt och realistiskt veta vad man vill ha frihet till. Detta är mycket svårare (en av styrkorna med Onkels Tom Stuga är att den bloggen verkligen också behandlar "frihet till" på djupet). Gillar man verkligen sina hobbies så mycket som man tror? Att trappa ner gradvis är nog klokt. Att börja med att jobba deltid för att få mer tid till dessa intressen/livsstil. Men om man t ex flyttar till en gård på landet för att ha lite djur, odla grönsaker; då får man kanske en rimlig blandning med att t ex läsa, blogga och cykla mountainbike och en livstil som innehåller en del arbete som påminner om en bondes. Men om man har djur som får/getter/hönor då blir det svårt att lämna för en resa - ens för några dagar. Många av min frus och mina arbeten har varit i många avseenden stimulerande. Och jag tror inte vi kommer att pensionera oss i förtid även om vi ekonomiskt kanske skulle kunna detta inom en inte allt för lång tid. Därmed inte sagt att vi båda väljer att ha krävande heltidsjobb hela tiden. Men den sociala gemenskapen och strukturen som ett arbete ger kanske är mer värdefullt än man tror? Dessutom kan en större diversifierad aktieportfölj ge ett sorts trygghet - oavsett hur eller om den ens används. 
  • Om att spara. Jag tycker man skall spara så mycket man kan, så länge man har livskvalitet. Detta är mycket individuellt. Men man kan ju inte skjuta upp alla glädjeämnen till imorgon. Men vi har t ex inte ägt bil som utlandssvenskar. Vi har några år varit med i bilpool men oftast åkt tunnelbana/tåg/buss/taxi/uber/skolbuss för barnen - beroende på landet vi bor i. Detta har sparat oss mycket pengar - och besvär. Fru riskminimeraren älskar att laga mat och baka. Det ger vardagsglädje, familjen äter tillsammans, men har också sparat oss mycket pengar. Men i flera asiatiska städer som vi bott i har man kunnat äta ute både gott och billigt - om man vill. Men igen: det handlar om variation. Ibland har vi också splaschat ut på bättre restaurangbesök, men det är sällan värt pengarna vad gäller maten (med några undantag) - det är oftast mer den social aspekten som gör detta värdefullt om man är där med goda vänner. 
  • Risken med att föra en minutiös budget - men att inte göra någon form av budget är heller inte bra. Jag tror att det är jättebra att göra ungefärliga kalkyler om vad en bil, en lång resa eller ett  boende egentligen kostar. Men jag tror att man skall vara försiktig med att bli slav under en detaljerad budget av små vardagsutgifter. Visst kan det vara bra att veta hur mycket t ex pastan kostar per månad - men vad den där andrabilen kostar är antagligen mycket viktigare. Proportioner är viktigt. Min fru och jag har ofta gjort ungefärliga beräkningar av vad t ex en resa kostar. Och oftast t ex undvikit att lägga pengar på nya dyra möbler. Om man flyttar ofta (och kanske inte kan ta med allt bohag och måste sälja mycket billigt eller ge bort)  och har mindre barn kan detta vara ren kapitalförstöring. Men med detta menar jag inte att man skall bo i ett råttbo. Men på Blocket-liknande sidor kan man ibland hitta jättebra grejor som komplement till några möbler man köpt annorstädes. Eller en kompis eller kollega kanske skall flytta, ofta kan man köpa - eller få - bra grejor från dem.
  • Detta var lite initiala funderingar från mig här i Östasien. Kanske romantiserar jag Sverige lika mycket som svenskar romantiserar Sydostasien? I slutändan handlar det om att leva ett så bra liv som möjligt. Och drömmar är kanske en del av detta bra liv. De motiverar oss.