One upon Wall Street är en klassiker. Peter Lynch och John Rothchild skrev denna bok som har inspirerarat mangen amatöraktiesparare, sa ocksa mig. En bok säkert färre har läst är "Beating the Street", av samma författarpar. Under rubriken My travels abroad s 122 - 125 finns en fantastisk berättelse om hur Lynch, da förvaltare för den otroligt framgangsrika fonden Fidelity Magellen aker till Sverige och nagra andra länder pa företagsbesök.
Först, hur framgangsrik var Lynch som förvaltare? 1000 USD 1977 insatta i Fidelity Magellan under Lynch förvaltarskap var hela 28000 USD när han slutade 1990. Och mycket intressant, Volvo var under en lang tid det största eller bland de det största innehavet i Magellen fonden.
Vad upptäckte Lynch pa sin resa? Han reste till nagra länder i Europa, till nagra länder i östasien och hittade en del intressanta bolag till fonden. I Sverige besökte Lynch bl a Aga, Esselte, Volvo, Ericsson, Skandia, Alfa Laval, Electrolux. När han kontaktade Volvo och sade att han skulle vilja besöka bolaget, fragade de i princip: Vem vill du träffa? De var mycket fa amerikanska analytiker, eller svenska för den delen som gjorde företagsbesök pa 1980-talet, även pa ett bolag av Volvos dignitet.
Volvo 1985 var ett konglomerat i transportbranschen som nu, men dessutom med personbilar som väsentlig del. Dessutom hade Gyllenhammar diversifierat till mat, läkemedel, energi o s v. En Volvo aktie kostade 34USD. Lynch fann att de var den summan som Volvo hade i cash per aktie. Man fick alltsa allting annat gratis; anläggningar, dotterbolag, patent, varumärken, fastigheter mm. Lynch trodde knappt sina ögon. Hur hade analytikerna missat detta i ett sa stort bolag som Volvo. Han köpte även aktier i AGA, Esselte, Electrolux och Skandia till sin fond. Ca 20% av Magellan bestod av internationella aktier. Och Volvo var hans "top pick".
Volvo 2010 da? Det har länge saknats en stark ägare av kött och blod i Volvo. Det gjorde det även pa 1980-talet. Leif Johansson är säkert en bra VD i många avseenden. Jag tror inte på många byten utan anser istället att det är bra med stabilitet i ledningen. Djup kunskap om en bransch och ett bolag ackumelars med tiden. Östling i Scania hyllas med rätta, Johansson är säkert nästan lika bra, han också. Men Scania har haft en långsiktig ägare i Wallenbergsfären i nästan ett sekel innan det kärninnehavet avyttrades häromåret. Volvo har istället haft svaga institutionella ägare. (Dock finns det en indisk man och en kinesisk kvinna i styrelsen, vilket är poitivt givet bolagets globala verksamhet) Renault äger 20% av rösterna men verkat inte så engagerade. Det var detta Cevian och Gardell såg. Detta är ett bolag som inte är helt välskött. Industrivärden såg det också - eller de sag i vart fall den langsiktiga potentialen, de tänker alltid i decennier...
Vad är Volvo AB idag? Lastbilar, anläggningsmaskiner, bussar, penta, aero etc. Men lastbilar står för långt över hälften av omsättningen. Det här är bra produkter, bra motorer etc. Man äger också fina varumärken i Nordamerika, Asien, och Europa; Renault trucks, Mack, UD trucks(Nissan Diesel, Dongfeng), Prevost och Nova buss och så Volvo i olika branscher, dock ej personbilar. Dessutom dotterbolagen Volvo IT som säljer sina tjänster till Volvo och många andra företag,Volvo Financial Service där Volvos kunder kan låna pengar till t ex en lastbil, Volvo Logistic som säljer servicelösningar extern och internt, samt lite fastigheter och framtidsteknikinvesteringar.
Låt oss titta närmare på bokslutet: (31 dec 2009). Vi är otroligt langt fran balansräkningen 1985 när Lynch investerade. Det finns ingen jättekassa (som motsvarar bolagets aktiekurs). Langt ifran. Detta är ett ganska hart skuldsatt bolag. Ett konjunkturkänsligt verkstadsbolag som har en soliditet på ca 20%. Inte sa stabilt, om man säger sa. Volvo under Gyllenhammar pa 1980-talet var som vi tidigare nämnt diversifierat i mat, läkemedel etc. För de som tycker att Volvo är ett spretigt konglomerat idag, det var mycket mer sa da - men det var ocksa mindre konjunkturkänsligt. Volvo 1985 var nästan ett investmentbolag.
Volvo har enligt bokslutet följande Långsiktiga skulder: Obligationslån på nästan 50 miljarder (det har ökar med nästan 14 miljarder på ett år),övriga lån drygt 56 miljarder (detta har ökat med nästan 9 miljarder på ett år),övriga skulder 9.5 miljarder (minskat med 1,5 miljard på ett år) Detta innebär långa skulder på ca 115 miljarder. (Dock har Volvo långsiktiga kundfodringar på nästan 40 miljarder.) Volvos egna kapital är idag ca 66 miljarder, efter en ganska kraftig minskning genom den stora förlusten 2009.
Volvo har 38 miljarder i korta placeringar och likvida medel. Immateriella anläggningstillgångar värderas till 41.6 miljarder, det här är goodwill från t ex uppköp, varumärken etc. Naturligtvis finns värden, är dessa dryga 40 miljarder, vem vet? Lagret har minskats kraftigt under senaste aret. Men nettoskulden är 41.5 miljarder SEK, varav industriverksamheten star för 35.5 miljarder.
Jag tycker inte detta är en stark balansräkning för ett bolag i en sa konjunkturkänslig bransch. Och Lynch skulle nog knappast köpa aktien till dagens nyckeltal och med dagens balansräkning. Men jag för förstar vad Industrivärden ser. Gardell ser andra möjligheter, men kommer antagligen att fa det svart i den kampen om Volvo. Industrivärden är myckert mindre av ett hot för Volvo. De har manga värderingar gemensamt. Likt t ex SCA har Volvo manga dolda värden.
tisdag 23 februari 2010
torsdag 11 februari 2010
Koncentrerad eller diversifierad portfölj - det är frågan?
Din lokala banktjänstemann säger säkert att du skall diversifiera dina investeringar; olika tillgångsslag; obligationer, fastigheter, råvaror, aktier etc, varierande fonder i olika marknader, olika aktier, i mogna ekonomier och i tillväxtländer o s v. Du kan vara ganska passiv när du har en sådan diversifierad portfölj.
Sedan finns det de som hävdar precis tvärt om. Du skall ha en koncentrerad portfölj. Några få väl utvalda investeringar där du har läst på grundligt, följer noggrant och där du har investerat betydande belopp. Det leder till lägre risk - om än ibland kanske mer volatilitet. Charlie Munger inspirerade Warren Buffet att tänka i dessa banor - även om Berkshie H. idag är sa stort att det verkligen är fraga om ett diversifierat investmentbolag med manga olika tillgangsslag. Det leder alltsa till lägre risk eftersom du verkligen är oerhört insatt i t ex en handfull aktier. Men här kan man nog inte vara passiv. Förändringar av ägande i bolag kan ske och nya inriktningar av bolag komma till - som du inte alls gillar. Det kan bli fusioner och annan galenskap. Fördelen med denna modell är säkert att du ser dig verkligen som delägare i dessa bolag och lever med dem som om de vore dina egna nästan. Investeringar är mest intelligenta när de är businesslike, skriver Benjamin Graham i kapitel 20 i The intelligent investor.
I samma klassiska investeringsbok, samma kapitel, (fritt översatt av mig själv) finns följande passus om diversifiering. Det finns ett samband mellan margain of safety (säkerhetsmarginal) och principen om diversifiering. Även om man köper en aktie eller obliagtion med god säkerhetsmarginal, billigt i förhållande till underliggande värde, så kan t ex en enskild aktie utvecklas väldigt ogynnsamt. Säkerhetsmarginalen leder till större chans till gynnsam utveckling men inte till att förlust är uteslutet. Men om man käper en mängd sådana aktier och obligationer då är det mer säkert att den totala vinsten överskrider den totala förlusten. (Försäkringsbolag jobbar efter en liknande princip)
Huvuddelen av min portfölj är koncentrerad till stora fina bolag eller klassiska investmentbolag; SHB, Industrivärden, Kinnevik, Öresund, H&M, SCA, Berkshire Hathaway är några av dessa huvudbolag. Jag följer dem så noga jag kann, den mån tid ges och efter förmåga (det kan vara snarigt att hänga med i svängarna i investmentbolag ibland). Under tiden jag var aktiv på prat om pengar lärde jag mig mycket om dessa bolag, både genom att undersöka och skriva själv men också genom att läsa andras tankar, reflektioner och analyser. Det skrivs naturligtvis ocksa en del bra i Aktiespararen, Affärsvärlden och Dagens Industri med mera. Slutligen är det rapportena från dessa bolag och då speciellt årsredovisningarna som verkligen ger kunskap om ett bolag och hur det utvecklas.
Under vår senaste kris tänkte jag i banor likt utdraget om diversifiering från Benjamin Grahams klassiker. Min portfölj hade en slagsida mot stora bolag, även om jag redan innan krisen hade en del mindre investeringar i mindre bolag. Men nu fanns en chans att köpa in sig i en mängd mindre och medelstora bolag som p g a krisen hade fatt värderingar som var mycket intressanta. Som de flesta andra hade jag huvuddelen av mina pengar i aktier och fonder redan innan krisen, men jag lyckades frigöra en del medel. Huvuddelen av dessa pengar gick till att utöka investeringarna i den koncentrerade delen av portföjen som nämndes ovan.
Men en betydande del gick till nya mindre investeringar. När jag letade värde var det i bolag som jag kunde nagot om innan och hade varit intresserad av länge, men där värderingarna hade varit alldeles för höga. Det var ocksa bolag som jag kanske inte i normala falla skulle köpa men som jag av en eller annan anledning fann ordentligt undervärderade. Det fanns enligt min mening en margain of safety. Vissa av dessa bolag var dock i sadan kris att diversifîering var nödvändigt. Jag räknade faktiskt med att nagra bolag skulle kunna ga i konkurs, jag utgick t o m närmast fran det. Men sa länge vinsterna överskrider förlusterna...
Det skulle finnas en trigger, för att tala med Weintraub. Jag köpte bara bolag där nagot eller nagra av exempelvis följande faktorer; ledning, ägare, produkt, balansräkning, marknadsposition gjorde att jag trodde att det skulle reda ut sig. Jag köpte bolag som under normala affärsklimat har ganska stabila vinster, ger utdelning, har intressant utvecklingspotential o s v; New Wave, Swedbank (när jag käpte var börsvärdet relativt litet), Transcom, Munters, Oriflame, Kabe och Midway Holding för att nämna nagra. I vissa fall deltog jag i nyemissioner.
Slutsaten är att jag idag har en bredare portfölj dominerat av stora klassiska bolag och större investmentbolag. Men jag har ocksa ett ganska stort antal mindre bolag som hittills i flera fall har haft en väldigt fin utveckling. Har jag tillräckligt med tid att följa dessa bolag noggrant? Nej. Men i de fall där investeringen var lite större följer jag mer noggrannt. Nagra bolag har ocksa haft en sa gynnsam utveckling att de blivit betydande innehav. Kommer jag att äga dessa bolag forever. Varför inte? Men jag kanske ocksa säljer vissa aktier när de har väl tilltagna värderingar i framtiden. Vem vet. Skulle jag köpa dessa bolag till dagens värderingar - i flera fall inte. I andra fall skulle jag nog det.
Sa skall vi ha koncentrerade eller diversifierade portföljer? Jag har en fokuserad huvuddel, och sedan har jag del med en mängd mindre innehav som är diversifierad. Man kanske kan säga att min portfölj är diversifierad i sitt upplägg...
Hur är din portfölj sammansatt?
Sedan finns det de som hävdar precis tvärt om. Du skall ha en koncentrerad portfölj. Några få väl utvalda investeringar där du har läst på grundligt, följer noggrant och där du har investerat betydande belopp. Det leder till lägre risk - om än ibland kanske mer volatilitet. Charlie Munger inspirerade Warren Buffet att tänka i dessa banor - även om Berkshie H. idag är sa stort att det verkligen är fraga om ett diversifierat investmentbolag med manga olika tillgangsslag. Det leder alltsa till lägre risk eftersom du verkligen är oerhört insatt i t ex en handfull aktier. Men här kan man nog inte vara passiv. Förändringar av ägande i bolag kan ske och nya inriktningar av bolag komma till - som du inte alls gillar. Det kan bli fusioner och annan galenskap. Fördelen med denna modell är säkert att du ser dig verkligen som delägare i dessa bolag och lever med dem som om de vore dina egna nästan. Investeringar är mest intelligenta när de är businesslike, skriver Benjamin Graham i kapitel 20 i The intelligent investor.
I samma klassiska investeringsbok, samma kapitel, (fritt översatt av mig själv) finns följande passus om diversifiering. Det finns ett samband mellan margain of safety (säkerhetsmarginal) och principen om diversifiering. Även om man köper en aktie eller obliagtion med god säkerhetsmarginal, billigt i förhållande till underliggande värde, så kan t ex en enskild aktie utvecklas väldigt ogynnsamt. Säkerhetsmarginalen leder till större chans till gynnsam utveckling men inte till att förlust är uteslutet. Men om man käper en mängd sådana aktier och obligationer då är det mer säkert att den totala vinsten överskrider den totala förlusten. (Försäkringsbolag jobbar efter en liknande princip)
Huvuddelen av min portfölj är koncentrerad till stora fina bolag eller klassiska investmentbolag; SHB, Industrivärden, Kinnevik, Öresund, H&M, SCA, Berkshire Hathaway är några av dessa huvudbolag. Jag följer dem så noga jag kann, den mån tid ges och efter förmåga (det kan vara snarigt att hänga med i svängarna i investmentbolag ibland). Under tiden jag var aktiv på prat om pengar lärde jag mig mycket om dessa bolag, både genom att undersöka och skriva själv men också genom att läsa andras tankar, reflektioner och analyser. Det skrivs naturligtvis ocksa en del bra i Aktiespararen, Affärsvärlden och Dagens Industri med mera. Slutligen är det rapportena från dessa bolag och då speciellt årsredovisningarna som verkligen ger kunskap om ett bolag och hur det utvecklas.
Under vår senaste kris tänkte jag i banor likt utdraget om diversifiering från Benjamin Grahams klassiker. Min portfölj hade en slagsida mot stora bolag, även om jag redan innan krisen hade en del mindre investeringar i mindre bolag. Men nu fanns en chans att köpa in sig i en mängd mindre och medelstora bolag som p g a krisen hade fatt värderingar som var mycket intressanta. Som de flesta andra hade jag huvuddelen av mina pengar i aktier och fonder redan innan krisen, men jag lyckades frigöra en del medel. Huvuddelen av dessa pengar gick till att utöka investeringarna i den koncentrerade delen av portföjen som nämndes ovan.
Men en betydande del gick till nya mindre investeringar. När jag letade värde var det i bolag som jag kunde nagot om innan och hade varit intresserad av länge, men där värderingarna hade varit alldeles för höga. Det var ocksa bolag som jag kanske inte i normala falla skulle köpa men som jag av en eller annan anledning fann ordentligt undervärderade. Det fanns enligt min mening en margain of safety. Vissa av dessa bolag var dock i sadan kris att diversifîering var nödvändigt. Jag räknade faktiskt med att nagra bolag skulle kunna ga i konkurs, jag utgick t o m närmast fran det. Men sa länge vinsterna överskrider förlusterna...
Det skulle finnas en trigger, för att tala med Weintraub. Jag köpte bara bolag där nagot eller nagra av exempelvis följande faktorer; ledning, ägare, produkt, balansräkning, marknadsposition gjorde att jag trodde att det skulle reda ut sig. Jag köpte bolag som under normala affärsklimat har ganska stabila vinster, ger utdelning, har intressant utvecklingspotential o s v; New Wave, Swedbank (när jag käpte var börsvärdet relativt litet), Transcom, Munters, Oriflame, Kabe och Midway Holding för att nämna nagra. I vissa fall deltog jag i nyemissioner.
Slutsaten är att jag idag har en bredare portfölj dominerat av stora klassiska bolag och större investmentbolag. Men jag har ocksa ett ganska stort antal mindre bolag som hittills i flera fall har haft en väldigt fin utveckling. Har jag tillräckligt med tid att följa dessa bolag noggrant? Nej. Men i de fall där investeringen var lite större följer jag mer noggrannt. Nagra bolag har ocksa haft en sa gynnsam utveckling att de blivit betydande innehav. Kommer jag att äga dessa bolag forever. Varför inte? Men jag kanske ocksa säljer vissa aktier när de har väl tilltagna värderingar i framtiden. Vem vet. Skulle jag köpa dessa bolag till dagens värderingar - i flera fall inte. I andra fall skulle jag nog det.
Sa skall vi ha koncentrerade eller diversifierade portföljer? Jag har en fokuserad huvuddel, och sedan har jag del med en mängd mindre innehav som är diversifierad. Man kanske kan säga att min portfölj är diversifierad i sitt upplägg...
Hur är din portfölj sammansatt?
lördag 6 februari 2010
H&Ms balansräkning lika stark som Aleksandr Karelin
Kommer ni ihåg lyftkranen från Sibirien. Obesegrad brottare 1987 - 2000 i tungviktsklassen. 9 VM guld och tre OS guld. Han var ohyggligt stark. Och överlägsen. Så är också H&Ms balansräkning.
HMs helårsrapport möttes med jubelrop bland analytiker. Om man läste de hastiga analyserna på nätet dagarna efter rapporten så hyllas HMs resultat. Bruttomarginal. Kvartalsvinst. Fokus är på resultaträkningen.
Här skall jag kortfattat uppmärksamma läsaren på varför jag huvudsakligen är aktieägare i HM. Balansräkningen.
1) Varumärket H&M värderas i rapporten till knappt 400 miljoner SEK. Interbrand värderar HMs varumärke till 11 Miljarder Euro. Något mer än HMs egen värdering, om man säger så. HM är enligt denna varumärkeskonsult europas mest värdefulla varumärke. Det finns också en goodwill post på 400 Milijoner SEK, även om denn tas med blir summan 800 miljoner vs 100 000 miljoner. En viss skillnad.
2) HM värderar värdet på deras hyresrätter till 744 miljoner SEK. De har ju de bästa lägena í jordens mest betydelsefulla städer. Alla kedjor vill ha de lägen som HM hyr. Värdet måste vara mycket mer på dessa hyreskontrakt.
3) Likaså tas inventarierna för ca 2000 butiker upp till ett värde av 14 miljarder. Det måste vara i underkant. Av H&Ms 18.3 Miljarder i anläggningstillgångar står dessa inventarier för dryga 80% av värdet. Det finns nästan ingen luft alls i deras anläggningstillgångar. Mycket ovanligt för ett Large Cap-bolag på Stockholmsbörsen.
4) Varulagret, och nu är vi i omsättningstillgångarna, tas upp till endast dryga 10 miljarder. Skulle det behövas skulle HM säkert kunna få hyffsat betalt för sitt varulager, även om modet svänger i hastigt för HMs målgrupper. Kanske skulle de kunna få i närheten av denna summa med en storrea. Nu behövs inte detta...
5) Det finns drygt 22 miljarder i cash och kortfristiga placeringar.
6) Soliditeten är nästan 75%. (Eget kapital 40.6 Miljarder och summan eget kapital och skulder 54.4 Miljarder)
7) De långa räntebärande lånen är endast på 254 miljoner SEK. Och det är för avsättningar till pensioner. Jämför det med cash och kortfristiga placeringar på 22 000 miljoner SEK. Totalt är de långa skulderna endast 2.7 Miljarder.
8) De kortsiktiga skulderna är på drygt 11 miljarder, och icke räntebärande, de kortsiktiga fodringarna på 3.8 miljarder. Skillnaden däremellan täcks lätt av kassan som är beskriven innan.
HMs börsvärde har svängt mellan i runda slängar 320 och 375 miljarder den sista tiden. Med ett eget kapital på ca 40.6 miljarder får man betala högt över substansvärdet. 8.6ggr vid ett börsvärde på 350 miljarder. Dessutom får man ofta betala över 20ggr vinsten när man köper aktier i bolaget. Det gör att många värdeinvesterare går ut genom dörren. Det skall de nog inte göra. Inte direkt iallafall.
Balansräkningen är väldigt konservativt beräknad som vi såg ovan. Och HM har en räntabilitet över 40% de senaste åren, väl över 30% vid en längre tidshorisont, en vinstmarginal på dryga 20%, utdelning kring trakten på 4% på sistonde - och den växer för varje år i kronor och ören. Stabil utdelningstillväxt äver lång tid. HM kan dela ut mycket av vinsten, eftersom de inte måste hålla på med en massa R&D och bygga och underhålla komplicerade och dyra produktionsanläggningar för att tillverka sina produkter. Dessutom planerar HM för att öka antalet butiker med 10 - 15 % de närmaste åren. Så tillväxt blir det. Endast ett fåtal marknader är mättade ännu t ex kanske Tyskland och antagligen Sverige.
HM-aktien är dyr. Men kanske inte så dyr som en del tror när man hastigt tittat på nyckeltalen. Kvalitet kostar.
HMs helårsrapport möttes med jubelrop bland analytiker. Om man läste de hastiga analyserna på nätet dagarna efter rapporten så hyllas HMs resultat. Bruttomarginal. Kvartalsvinst. Fokus är på resultaträkningen.
Här skall jag kortfattat uppmärksamma läsaren på varför jag huvudsakligen är aktieägare i HM. Balansräkningen.
1) Varumärket H&M värderas i rapporten till knappt 400 miljoner SEK. Interbrand värderar HMs varumärke till 11 Miljarder Euro. Något mer än HMs egen värdering, om man säger så. HM är enligt denna varumärkeskonsult europas mest värdefulla varumärke. Det finns också en goodwill post på 400 Milijoner SEK, även om denn tas med blir summan 800 miljoner vs 100 000 miljoner. En viss skillnad.
2) HM värderar värdet på deras hyresrätter till 744 miljoner SEK. De har ju de bästa lägena í jordens mest betydelsefulla städer. Alla kedjor vill ha de lägen som HM hyr. Värdet måste vara mycket mer på dessa hyreskontrakt.
3) Likaså tas inventarierna för ca 2000 butiker upp till ett värde av 14 miljarder. Det måste vara i underkant. Av H&Ms 18.3 Miljarder i anläggningstillgångar står dessa inventarier för dryga 80% av värdet. Det finns nästan ingen luft alls i deras anläggningstillgångar. Mycket ovanligt för ett Large Cap-bolag på Stockholmsbörsen.
4) Varulagret, och nu är vi i omsättningstillgångarna, tas upp till endast dryga 10 miljarder. Skulle det behövas skulle HM säkert kunna få hyffsat betalt för sitt varulager, även om modet svänger i hastigt för HMs målgrupper. Kanske skulle de kunna få i närheten av denna summa med en storrea. Nu behövs inte detta...
5) Det finns drygt 22 miljarder i cash och kortfristiga placeringar.
6) Soliditeten är nästan 75%. (Eget kapital 40.6 Miljarder och summan eget kapital och skulder 54.4 Miljarder)
7) De långa räntebärande lånen är endast på 254 miljoner SEK. Och det är för avsättningar till pensioner. Jämför det med cash och kortfristiga placeringar på 22 000 miljoner SEK. Totalt är de långa skulderna endast 2.7 Miljarder.
8) De kortsiktiga skulderna är på drygt 11 miljarder, och icke räntebärande, de kortsiktiga fodringarna på 3.8 miljarder. Skillnaden däremellan täcks lätt av kassan som är beskriven innan.
HMs börsvärde har svängt mellan i runda slängar 320 och 375 miljarder den sista tiden. Med ett eget kapital på ca 40.6 miljarder får man betala högt över substansvärdet. 8.6ggr vid ett börsvärde på 350 miljarder. Dessutom får man ofta betala över 20ggr vinsten när man köper aktier i bolaget. Det gör att många värdeinvesterare går ut genom dörren. Det skall de nog inte göra. Inte direkt iallafall.
Balansräkningen är väldigt konservativt beräknad som vi såg ovan. Och HM har en räntabilitet över 40% de senaste åren, väl över 30% vid en längre tidshorisont, en vinstmarginal på dryga 20%, utdelning kring trakten på 4% på sistonde - och den växer för varje år i kronor och ören. Stabil utdelningstillväxt äver lång tid. HM kan dela ut mycket av vinsten, eftersom de inte måste hålla på med en massa R&D och bygga och underhålla komplicerade och dyra produktionsanläggningar för att tillverka sina produkter. Dessutom planerar HM för att öka antalet butiker med 10 - 15 % de närmaste åren. Så tillväxt blir det. Endast ett fåtal marknader är mättade ännu t ex kanske Tyskland och antagligen Sverige.
HM-aktien är dyr. Men kanske inte så dyr som en del tror när man hastigt tittat på nyckeltalen. Kvalitet kostar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)