tisdag 28 februari 2012

Riskminimeraren om bortglömda risker


J M Keynes skrev en avhandling om sannolikhet vid Cambridge 1907. Jag har inte läst den. Men Nassim Nicholas Taleb refererar till denna sin utmärkta men något röriga The Black Swan. Den tidigare Professorn i filosofi, Patrick Maher, sammanfattar Keynes ideer på några slides. Jag har gjort en kort syntes av dessa nedan:
A probability is measurable if it has a numeric value. Keynes accepted that some probabilities are measurable. Example (from Laplace): The probability that the balls in urn C are black, given that two of urns A, B, and C have white balls and the other has black balls, is 1/3.

We are out for a walk what is the probability that we shall reach home alive? Has this always a numerical measure? If a thunderstorm bursts upon us, the probability is less than it was before; but is it changed by some de nite numerical amount?

Keynes claimed that many probabilities are not measurable, i.e., they don't have a numeric value.
Lecture former Philosophy Professor Patrick Maher; Vem är Patrick Maher?
Aktiemarknaden, Mr Market, är synnerligen manodepressiv. Och många risker kan inte mätas, precis som Keynes hävdar ovan. Nästan alla ekonomiska risker som fanns i Oktober/November 2011 finns kvar ännu. Men vi aktieägare har sett våra svenska aktier stiga med 25 - 30% sedan dess. Då var fokus på Greklands kommande statsbankrutt och lämnande av Euron, denna valutas nära förestående sammanbrott, de andra PIIGS-ländernas katastrofala ekonomiska situation, Kinas eventuella inbromsning, oron för vad som skall hända politiskt föränderliga, ibland oljerika, Arabiska länder fanns i bakgrunden, Irans kärnvapen, om hack i kurvan för USA's ekonomiska comeback mm. Dessutom förutspåddes mycket låg tillväxt i västvärlden de kommande decenniet. Inte så muntert.

Nu är detta som bortblåst. I vart fall enligt Mr Market.

Detta fast den svenska bostadsmarknaden vacklar, och för första gången sedan mitten av 1990-talet sjunker priserna lite grand (vilka konskevenser kommar detta att få för svenskar med lån uppöver öronen; hur kommer detta att påverka kreditförlusterna i våra storbanker; och vad händer med den inhemska konsumtionen om vi måste ägna oss åt år av amorteringar av dessa skulder) Grekland har i princip gått i konkurs, man har skrivt ner skulderna ordentligt, man bara inte kallar det för en konkurs, flera andra europeiska länders ekonomi är i djupa problem och i alla skuldtyngda länder finns stora politiska spänningar p g a folkligt uppror, Syrien med av stöd av Kina, Iran och ett allt mer odemokratiskt Ryssland slår mycket kallblodigt ner ett folkligt uppror i en del av världen dör utgången kan få stora konsekvense i regionen där det mesta av världens olja produceras.

Men vi kan inte mäta dessa risker. De finns alltför många thunderstorms, eller unknowns och unknown unknowns, för att tala med Rumsfeldt, för att vi skall kunna sätta siffror på detta. Men aktiemarknaderna har i vart fall numeriskt sagt att riskerna har minskat. Och värderingarna har kommit upp. Och riskaptiten har tilltagit. Hur länge?

Men marknaden har ingen aning, som vanligt, om den aggregerade risken i världen. Eller?

onsdag 22 februari 2012

Bedrövlig totalavkastning för många svenska bolag 2007 - 2012

Som utlandssvensk läser jag mest affärstidningar på nätet. Men då och då får man pappersversionen av Affärsvärlden eller Aktiespararen när någon släkting eller vänner hälsar på. I veckan fick jag Aktiespararen 12, 2011 i handen. Deras börstabeller på slutet är utmärkta. En av kolumnerna visar totalavkastningen för de senaste 5 åren, dvs teoretisk värdetillväxt; utdelningar (återinvesterade i bolaget) och kursförändringar. De har delat in bolagen i mindre grupper/kategorier - observera att jag använder deras indelning.

Det är ingen rolig läsning för många bolag och hela branscher. Och framförallt blir det tydligt hur riskfyllt aktieinvesteringar kan vara om man investear i fel typ av bolag och branscher.

Visst, december 2006 var på toppen på högkonjunkturen. Och sedan följde en stor global finansiell kris och lågkonjunktur med avslutande skuldkris i delar av den utvecklade världen.

Men 5 år är en lång tid. Bra bolag skall ge en positiv totalavkastning över 5 år. Om inte annat skall utdelningarna knuffa bra boalg över i positivt territorium. Dessutom var inte värderingarna skyhöga a la December 1999 för 5 år sedan.

SHB är enda storbanken som ger positiv totalavkastning för perioden, om än bara med knappt 10%. De andra är ner 20-50%. Avanza har dock avkastat + 81% under denna tid.

SCA är enda större basindustribolaget som klarar sig på plus, och det är precis - med ett par procent. Annars är det dåligt. Mycket dåligt.
Lundin Mining - 70%
Boliden - 35%
SSAB - 60%
Stora Enso - 47%
Mindre bolag har i sektorn många fall fallit mer än så som Rottneros - 88%, Rörvik Timber - 83% och  Lappland gold - 91. Basindustri är en riskfylld branch med mycket volatila priser.

Byggorienterade bolag här finns några som gett ca 20% som Fagerhult, Assa; 50% Sweco, BeijerAlma, Nibe och Indutrade något mer. Stjärnan GL Beijer 150%. Men Peab - 28, NCC - 11, JM - 25, Byggmax
-44 och svedbergs - 40. Blandad kompott i denna bransch. Men ingen katastrof.

Dagligvaror har någar stärnor som alla avkasat bra; Swedish Match mer än +100% , Mekonomen 196 och Swedol 256. Men det finns bolag med bedrövlig avkastning; Clas Ohlson - 42, Hakon Invest - 29, Kapp Ahl - 87,  Hemtex och RNB - 95. Men blandad kompott som i bygg.

Energi trodde jag skulle ha klarat sig hyfsat men det är bara två bolag som har gått bra; LUPE och Tethys båda + 200 % drygt. Annars är det dystert. Flera är ner mer än - 90%; Allainace Oil, Capital Oil, PARE,Petrogrand och Selena. LUPE är en stjärna i en bransch som empiriskt har visat sin riskfylldhet,

Fastigheter blandad kompott. Men de fördelaktiga räntorna för denna bransch under denna 5-årsperiod slår igenom i många bolags utveckling. Wallenstam och Wihlborg + 53, dock Fabege och Kungsleden - 27. Ruric - 99. Sagax bäst i klassen + 169%.

Investmentbolag (min kategori i Finansiella tjänster). Blandad kompott. Kinnevik + 34, Latour +38, Ratos + 11, Traction + 5, men Svolder - 5, Öresund - 21, Industrivärden - 20 och Investor - 11. Imponerande att Kinnevik och Latour lyckas avkasta så bra under denna 5årsperiod.

Fordon/Komponenter här har Scania + 1 och Volvo - 8. Men annars är många mindre bolag ner - 20 till - 40%; som Finnveden, Haldex och Sintercast.

Stor katastrof för nästan hela hälsovårds branchen; Vitrolife+50, Probi+150, Getinge +40 Elekta + 92 gick bra och Astra gick nästa + - 0. Annars var det katastrof förr många mindre bolag; Active Biotech - 86, Biovitrum- 77, Ortivus -91, Karo Bio - 87, . Bioteknik är en mycket riskfylld branch. Även Meda var ner - 40%. 15 bolag var ner mer än 70% i denna kategori under denna 5-årsperiod.

Industrivaror och Tjänster- blandad kompott. Stora bra bolag som Atlas + 60, ABB +17, Alfa Laval + 93. Mindre stjärnor ÅF +71, Uniflex, +92, Reljers +56; Det finns bolag som klarat sig mindre bra; BB Tools ach BE Group ner - 65%, Geveko -92, SAAB -40, Midway - 59 och Poolia - 57.

IT; Ericsson - 45 och Nokia - 69%. Det är tungt.  Många midre bolag ner 80 - 90%; Sensys, Tradedoubler, Axlon, Note, Precio, Getupdated, Micronic, Partnertech. Även Enea ner 66%.

Vissa stjärnor som Addnode, Beijer Electronics + 40  coch Doro/Net Entertain + 4/500%

Kraftöverföring alla negativa Morphic - 77, Opcon - 80%, Studsvik - 87. Riskfylld branch.

Mat/Dryck; Arhus.K. och Skånemöllan ok, annars bolag som BEF - 47 och NSP - 83.

Medier, här var det inte muntert. - 99 Eniro, -93 Metro, - 85 Elanders och - 22 MTG. Tuff riskfylld branch. Inget bolag på plus av någon storlek.

Resor/Fritid; stärnan av alla bolag finns här Bettson med 1220%. enda bolaget som har get mer än 10 ggr pengarna på OMX som jag kunde hitta. Annars är större bolag som Rezidor ner - 65 och Skistar - 27.

Sällanköpsvaraor. Blandad kompott. Stjärnor som Fenix +165, +WESC 103. Men bolag som Bilia, Duni, Electrolux och Kabe klara sig också på plus. Dock New wave ner - 65%, Husqvarna -44%, Nobia -72%.

Teleopertörer har två stjärnor blad storbolagen Millicom+100 och Tele2+116%. Bra gjort Stenbeck. Även mindre bolag som Alltele och Phonera har gått bra. Förutom två mycket små bolag, alla på +.  T o m TeliaSonera klarar +12%.

Transport, slutligen, katastrof. Shipping SRAB, Transtl. och Concordia tillsammans med SAS; mer än 70% ner allihop. I flera fall mindre än - 90% i totalavkastning.

Slutsats: 
1) Aktier kan vara väldigt riskfyllda - mer än jag tidigare kanske fullt ut har förstått (även om jag är en riskminimerare),
2) Vissa branscher är som lotteri utan chans till vinst;
3) Bygg, Dagligvaror, Fastigheter, Investmentbolag, Industri och Sällanköp är alla ok bransher med blandad kompott.
4) Bransch-stjärnan som helhet är teleoperatörer.
5) Basindustri, Energi, Bioteknik, delar av IT, Kraftöverföring, Media och Transport skulle man inte investera i under denna period. Kanske inte i någon period.
5) Stora bolag är faktiskt stabilare än små generellt sett;
6) Investmentbolagen som grupp gjorde bra ifrån sig till oftast lägre risk
7) En portfölj med riskminimerande aktier som t ex Elux, TeliaSonera, Axfood, Kabe, Wallenstam, H&M, Latour, Scania skulle alla ha bidragit med lite - ibland mer - positiv totalavkastning till en fin riskjusterad helhet.



lördag 18 februari 2012

Om svenska statligt ägda bolag för ca 600 Miljarder SEK

Staten är med sina ca 60 hel- eller delägda företag Sveriges största företagsägare. Tre företag är börsnoterade. Den statliga företagsportföljen värderas till ca 600 miljarder kronor. År 2010 omsatte de statligt ägda företagen 373 miljarder kronor och resultatet efter skatt uppgick till 55,6 miljarder kronor. För verksamhetsåret 2010 uppgick statens andel av utdelningarna till drygt 38 miljarder kronor. Källa följande länk, se också mer detaljer över vilka bolag (Lista över svenska staligt ägada bolag)
Det innebär att staten säkert fick ca 40 Miljarder till staskassan i utdelningar 2011. Det är inga småpengar. Hela kostnaden för Rättsväsendet är ca 38 Miljarder 2012; Polisen ca 20 miljarder, Kriminalvården ca 7.7 Miljarder etc (Kostnaden rättsväsendet)

I en intervju i di.se framhäver finansmarknadsminister Peter Norman LKAB som en vinstmaskin. Markus Wallenberg är styrelseordförande där. Men i statens portfölj finns också tunga bolag som Vattenfall (producerar ca 20% av Nordens el), Sveaskog (ca 30 Miljarder i bokfört skogsvärde) och flera fastighetsbolag (Akademiska hus, Specialfastigheter - åt försvaret, fängelser etc ca 16 Miljarder i Marknadsvärde, Jernhusen - stationsområden etc), SJ och Posten. Dessutom äger man rejält med TeliaSonera och Nordea, två stabila bolag. Sorgebarnet SAS försöker man kanske sälja?

Skall staten äga så mycket bolag? I många fall är dessa naturliga monopol med väldigt höga fasta kostnader (SJ, Vattenfall, delar av posten, fasta telenät hos Telia, Botniabanan). Då kan man argumentera att det är samhällsekonomiskt lönsamt med dessa stora bumlingar att sprida ut dessa kostnader över maximal produktion (ett naturligt monopol har sjunkande marginal och 'genomsnittskostnader' ju mer man producerar). Dock kan man undra vad Vattenfall har gjort på den europeiska kontinten? Många lönsamma affärer verkar det inte vara...

I andra fall är det kanske mer tveksamt som LKAB (även om välskött), en del av fastigheterna, aktierna i Nordea och helägda SBAB - dessa bolag kan inte försvaras med att vara naturliga monopol. Skapar SBSB och Nordea prispress i en oligopolistisk banksektor? Om svaret är ja, kan detta vara ett argument. Men annars kan man undra vad staten gör i denna sektor på lång sikt.

Sen finns bolag som jag tror få skulle ifrågasätta; som Samhall och SOS alarm Sverige. Dessa har verksamheter baserat på värden som vi demokratiskt står bakom.

En del andra bolag har väl mer militärt strategiska orsaker till att staten är ägare.

Men jag undrar om en betydande del av dessa bolag hade varit mer rationellt skötta om de varit privat ägda? Om den borgliga regeringen verkligen hade velat sälja ut delar av dessa bolag skulle de varit mycket mer aktiva. Det verkar nästan finnas en konseus att behålla dessa över hela det politiska spektrumet. Och enligt The Economist, nyligen, finns det lite av en trend av mer staliga företag i världen; i Kina framförallt. Och dessa kanske ofta är välskötta. En ny typ av statskapitalism. Sverige är kanske i linje med denna utveckling?